Skammen efter pajen

Har precis kommit hem från en snabb fika med makens vänner. Klockan är 23.30 och vi ska snart sova. Min man sitter och jobbar, ringer utomlands. Hundarna håller på och leker om sina tuggisar, väldigt roande att se dem leka måste jag säga.
Idag skulle jag ha varit ledig men en vän till mig var förkyld så jag var barnvakt till hennes barn. Hade en väldigt bra dag med barnen, det var super mysigt! Skulle ha gått till gymmet, men jag kom hem och var så enormt sugen på köttbullar! (Vegetariska that is!!) Tur nog så hade jag quornfärs hemma eftersom min älskade syster tog med sig det när hon kom till LA!! Köttbullarna blev sååå goda!! Jag gjorde också rabarberpaj som jag åt med glass.....god vaniljglass som fick smälta över pajen. Allt blev till gegamoja i min skål men det är så det ska vara! Nu sitter pajen på köksbordet och ler mot mig. Den beordrar mig att i all hast kasta mig över den med glass i ena handen och en sked i den andra. Den viskar obseniteter till mig och stönar så som en rabarberpaj bara kan göra. Den ber mig avsluta det jag började med, kallar mig för retsticka! Mina sinnen lockas men min kropp försöker kämpa emot, vem ska vinna denna kamp, mina sinnen eller själ? Jag försöker vända mig till högre makter för hjälp men pajen lockar mig tillbaka med sina parningsläten...! Den lovar mig en bättre framtid utan bekymmer och besvär, den hotar mig och säger att den ska berätta vår hemlighet till alla och framförallt till min make. Jag kan inte låta det hända!! Jag attackerar pajen...! Den försöker kämpa emot men vet att det är för sent, för sent att vända tillbaka, för sent att ta tillbaka sina ord. Det finns inga ord som kan fixa den skada min sked har åstakommit!
Nu är pajen borta, för alltid ur min åsyn. Den finns dock i mitt sinne och från mina celler förgör den det som en gång var en perfekt skapelse av Gud, en vacker kropp som var bedårande att beskåda. Allt detta är borta nu. Men för vad? För en paj, en lockelse högre än alla makter, ett begär som inte vill ta slut. Jag torkar mig om munnen. Måste borsta tänderna, vill inte lämna några bevis efter det hemska jag har gjort. Ingen får någonsin veta, inte ens min själsfrände, min make, framförallt inte han. Hans sätt att se på mig kommer förändras, allt kommer falla ihop jag vet det! Jag lägger mig i sängen och försöker hålla tillbaka gråten. Gråten är för svår och mäktig, den tränger sig fram ur mina ögonvrån. "Åh Gud låt inte min make vakna" viskar jag tyst ihop om att Gud ska höra mig!! Nu börjar min kropp skakar av skammen! Skammen som jag har skapat, skammen som ingen kan förintra! Jag blundar och ber att John Blund ska attackera mig med sin makt och ta med mig i de hemska drömmarnas stad! Jag längtar!!

Märks det att jag är fruktansvärt uttråkad! Hahahahaha
Hoppas ni hade en trevlig läsning!
Puss :) (Ps. jag är störd som vanligt!!)