Haromdagen fick jag mail av en mamma pa svenska skolan som jag kanner si och sa. Vi pratar ofta med varandra, hon ar valdigt go och snall manniska. Hon undrade om nagon fran skolan ska resa till Sverige i sommar och kan tanka sig ta med hennes 6 ariga son som langtar efter sin morfar. Hela deras familj har inte rad att aka och hennes son vill garna aka. Sa jag sa att jag kan om hon hittar nan som kan aka tillbaka med honom for jag ska stanna i 5 manader i Sverige. Sen nar jag fragade maken vad han tyckte sa sa han att det ar ett jattestort ansvar och att jag borde tanka till tva ganger innan jag gar med pa nat sant. Jag snackade med mamman till pojken igen och forklarade min oro sa nu ska vi satta oss ner och prata ifall det blir jag som aker med honom. Men nu ar min fraga: Om jag ska aka till Sverige helt sjalv och inte har nagot problem med att ta med pojken och tycker inte att det ar en stor grej, borde jag inte hjalpa dem om jag nu kan? Jag kanske ar naiv, vad vet jag men kan jag hjalpa andra sa gor jag det garna. Vi far se.....
//E
1 kommentar:
Ja du! Tycker nog att N har rätt där om att tänka till en extra gång! Men innebär det bara att ta med honom på flyg och sedan är han hos sin morfar hela sommaren eller? ja för då tycker jag väl att du kan om DU VILL! Och nog ska man hjälpa människor runtomkring sig! sedan den underbara känslan av att man har hjälpt nån är ovärderlig! / alise
Skicka en kommentar