Jag var en tjurskalle nar jag slutade gymnasiet och borjade universitetet. Jag hade manga fina och nara vanner i gymnasiet men jag valde att bli for stroppig och envis for att halla kontakt med dem. Flera av dem hade jag kant sen min hogstadietid. Men eftersom dem hade sina egna liv sa blev jag forolampad och trodde att dem inte brydde sig tillrackligt for att komma och halsa pa mig. Angrar mig idag dock. Sa till er alla som jag har varit tjurskallig mot eller som vet hur jakla envis jag kan vara nar det kommer till vanskap...FORLAT!! Jag uppskattar alla dem som kallar sig mina vanner och manga av er vet nog inte att jag ser er som min van men det gor jag...!! Tusen tack, ni alla gor mitt liv en upplevelse rikare genom att vara mina vanner...!
//E
1 kommentar:
hehe..ja nog var du lite knasig med den biten men alla har vi ju vår grej! så är det... inget du ska behöva grubbla på nu så lång tid efter.. de som är kvar är kvar och tvärtom.. man lär sig med tiden , man mognar och man ser förbi små saker som man i tonåren kanske skulle haft stora bråk om. kram alise
Skicka en kommentar