Jag trodde att jag skulle klara av dagen utan fler tarar. Spenderade storre delen av morgonen med tarar. Men det verkar inte vilja ta slut. Jag har bra stunder, valdigt bra stunder. Da jag skrattar och mar bra.
Men just nu, just i denna sekund har jag en dalig stund. Jag kollade pa hennes facebook sida. Alla hade tagit farval och skrivit fina saker. Fortfarande svart att greppa och forsta for min del!! Jag tittade pa hennes bilder och forundrades over hur hon faktiskt sag levande ut for inte sa lange sen. Jag saknar henne, jag saknar hennes rost, jag saknar hennes skratt, jag saknar hennes gladje. Jag vet att hon ar i en battre plats men just i den har sekunden kanns det anda svart och jobbigt.
//E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar