Fick precis ett samtal från en vän, jag vill gräva ner mitt huvud i en kudde och gråta mig till sömns. Hon berättade att hennes vännina hade mailat och berättat om sin 5åriga son. För några dagar sedan hade hennes make duschat deras son som snart är 5 år gammal (inte min vän utan hennes vänninas son). Maken hade märkt en knöl på sonens mage och ringde då till familjeläkaren. Detta var i fredagskväll runt 20 tiden. Läkaren ber dem mötas upp vid hans mottagning direkt. Väl där skickar läkaren iväg dem till akutmottagningen. Barnet kommer in och det visar sig vara cancer. Inte bara en utan två tumörer på vardera njure....! Herre min gud hur kan ens helg gå från normal till oro om huruvida din son ska överleva nästa vecka eller inte. Iaf sonen opererades nästa dag och nu ska han få chemotherapy tills oktober....!! Oh vad mitt hjärta gör ont, jag lider med familjen. Jag brukar inte be men om det finns någonsin en anledning att börja så tycker jag att detta är den bästa anledning jag har fått. Snälla krama om dem ni älskar, visa dem att de betyder mycket för er, skicka vackra meddelanden och kyss era kärasten ömt. Vi vet inte hur morgondagen kan se ut, måste vi få en dödlig sjukdom för att leva livet? Måste vi vara rädda för att livet ska tas ifrån oss innan vi inser hur värdefull den livet är, hur underbart livet kan vara och hur mycket kärlek det faktiskt finns! Nej vet ni vad, det här går ut till er alla som finns i mitt liv, har funnits i mitt liv eller på något sätt berört mig. Jag älskar livet, jag är tacksam för alla vänner jag har och uppskattar er väldigt mycket. Jag älskar min familj och önskar att de har mycket lycka och kärlek i sina liv. Jag ska försöka avstå från irritation och bli upprörd för småsaker, jag vill spendera min dag att vara så glad som möjligt.
Kom ihåg, slösa inte livet på småsaker, livet är för värdefullt!!
//E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar