Mitt kontrakt

Idag har jag skrivit ett tyst kontrakt med mig själv....det är dags att det sker förändringar i mitt liv. Nu är jag väldigt trött på mitt liv och hur det ser ut men främst är jag trött på den entoniga lätet min röst gör i mitt huvud när jag gnäller och klagar som en kärring! Usch nu ska ni få höra: Sen jag flyttade till detta gudsförglömda land har jag gått upp massor i vikt. Jag kan inte skylla min viktökning på annat än lathet, en förbaskad envis lathet som verkar överskölja alla i det här landet. Det var roligt att lata sig dem första månaderna men nu har det gått för långt! Jag ska inte behöva se mig i spegeln och ångra alla kakor jag äter, jag borde till början inte ens äta dem jäkla kakorna!! Jag har ångest om ingen har fattat det! Jag behöver komma ut och röra på mig. Jag tror att min viktökning på något sätt beror på att jag har så mycket att göra. På min lediga tid så vill jag bara slappa i soffan. Det känns som att jag har skrivit nåt liknande i min blogg tidigare, men vad vet jag. Jag läser inte gamla inlägg och jag är dement så jag har ingen aning om vad jag ens åt imorse, kanske för att jag inte åt nåt, vad vet jag. Jag behöver träna, jag behöver röra på mig, jag behöver känna blodet flöda i mitt kropp igen, jag behöver ta på mig kläder utan att ångra varför jag äter mat...nej nu får det vara bra! Det räcker för alltid. Jag har bara mig själv att räkna med, det känns jobbigt. Jag hade velat ha stöd, jag hade velat ha någon som lyfte mig när allt känns jobbigt men det kan jag glömma, jag har bara mig själv punkt slut. Jag äter inte så mycket om dagarna men så sjunker mitt blodsocker och jag skyndar mig att stoppa i mig en kaka vilket blir omvandlat till fett, ååååh ni tror at tjag inte vet? Att jag inte kan nåt om skador mot kroppen? Tro mig naiva människor, vi vet, jag vet och har alltid vetat. Bara så ni vet så är allt jag gör mot mig själv medvetna val, jag är medveten om skadorna och ångesten men dessvärre så är jag än mindre på att skapa nya alternativ. Jag håller fast vid alternativ som har fungerat tidigare så jag kör hårt på det.
Ibland vill jag bara gråta, jag vill gräva ner mitt huvud i en kudde och bara gråta i timmar. Men det får jag inte, men ångesten finns där alltid och mycket. JAg trodde att jag hade besegrat ångesten för länge sen men fan va fel jag kunde ha...! Idag är en dålig dag, idag är en jobbig dag. Jag hoppas det blir lättare imorgon. Vi får se, jag kräver inte mycket bara lite lycka. Vi får se.

//E