Våra framtida barn

Häromdagen ahde vi en intressant diskussion i bilen. Det var maken, jag och rumskompisen. Vi pratade om svordomar. Här kommer lite information för er som inte känner mig så bra, jag avskyr när folk svär istället för att förklara känslor. Jag anser att det nästan aldrig behövs att man svär, det finns många andra ord som har känslor bakom som inte behöver vara fula och grova. Nu till diskussionen vi hade:
Maken min tycker att det är ok om våra barn svär. Inte små svordomar utan ordet F*CK är ok enligt honom...! Han tycker att om vår 4 åring blir sur så ska barnet få använda sig av svordomar, "vad gör det för nåt" säger maken min. Jag blir så förbannad att jag vill smocka till honom hårt i ansiktet, gärna så det lämnar ett ärr han aldrig kommer glömma. För då hoppas jag att han ser sig i spegeln resten av vårt liv och aldrig glömmer att man får inte säga sånna dumsaker. När diskussionen blev het och maken stod på sig suckade jag lite. Jag lutade mig tillbaka och tänkte "Ohhh va glad jag är att jag inte har barn med den här karln, jag måste ju forma honom som jag vill först. Inte kan han föra vidare dessa smutsiga tankar på våra barn. Hoppas bara jag lyckas forma honom innan vi blir för gamla, annars får det bli ett barnlöst liv för oss". Kan ni tänka er en söt liten minime, söt liten mini Elham som ramlar och slår sig i lekparken och skriker ut "What the fuck, that fucking hurt". Eller som vänder sig om till mig och säger: "What the fuck is your problem bitch". Öh jag tror inte det...!!
Navid, jag älskar dig MEN VÅRA BARN SKA FAN I HELVETETS FÖRBANNADE SKOGAR ALDRIG LÄRA SIG ATT SVÄRA. DET SKA JAG FANIMIG SE TILL...! hahah nu var jag rolig. Men seriöst, är det bara jag som är pryd?
//E