Jaha nu har ytterligare en dag pa semestern borjat. Igar gick jag upp tidigt, gick till gymmet. Sprang en halvtimme och styrketranade i 20 minuter. Kandes valdigt bra. Dock markets det i kroppen att jag hade slarvat med traningen forra veckan. Slarvar lite men man maste ju ge sig sjalv cred for att man tranar over huvudtaget! Jag har borjat ata lite mer ordentligt (med undantag for allt godis jag stoppade i mig igar men det var bara ett litet nedfall och kommer inte ske igen forens ikvall formodligen).
Idag ska jag leka sekreterare at min make. Aterigen har han akt pa jobbresa och ber mig fixa hans paket och allt vad som behovs goras. Usch vad jag avskyr totalt nar han gor sa! Men denna gang ska det kosta honom. I form av dammsugningar har hemma.
Min make kommer valdigt latt undan i det har hemmat. Hans mantra har blivit "Oh forlat alskling att jag inte hjalper till". Gulligt kan man tanka sig. Men han sager det nar han sitter framfor tv, fotterna pa bordet och iPhonen i handen. Jag menar snalla, rara manniska. Varfor tackar du mig istallet for att resa pa dig och hjalpa till? How does that make sense.
Sa mitt mantra har blivit: "Be inte om ursakt for saker du kommer upprepa om och om igen." For om sanningen ska fram sa vet vi bada tva att han aldrig kommer helt spontant ta ut dammsugaren och dona hemma, han kommer inte slanga in ett lass tvatt for att han insett att jag saknar underklader och har borjat lana hans kallingar, han kommer inte tomma diskmaskinen helt spontant eller vattorka golvet, han skrubbar inte badkaret nar han duschar for att han insett att det behovdes. Allt det gor han inte. Och skulle han gora det sa innebar det sant javla tjat att jag foredrar att han avstar. Tjatet bestar av: Var ar dammsugaren? Var ar moppen? Ar disken ren eller smutsig? Kan jag tvatta dina roda klader med din vita skjorta fran Zara (I basta fall fragar han, i varsta fall ser jag honom pa vag till tvattmaskinen och jag hinner radda min vita skjorta). Han skulle vara jatteduktig och kunna hjalpa till har hemma men som sagt det innebar for mycket huvudvark for min del. Hela tiden guida och vagleda.
Sen om sanningen ska fram sa kommer jag hem mycket tidigare an han pa dagarna. Hans arbetstimmar ar mycket langre.
//E
Idag ska jag leka sekreterare at min make. Aterigen har han akt pa jobbresa och ber mig fixa hans paket och allt vad som behovs goras. Usch vad jag avskyr totalt nar han gor sa! Men denna gang ska det kosta honom. I form av dammsugningar har hemma.
Min make kommer valdigt latt undan i det har hemmat. Hans mantra har blivit "Oh forlat alskling att jag inte hjalper till". Gulligt kan man tanka sig. Men han sager det nar han sitter framfor tv, fotterna pa bordet och iPhonen i handen. Jag menar snalla, rara manniska. Varfor tackar du mig istallet for att resa pa dig och hjalpa till? How does that make sense.
Sa mitt mantra har blivit: "Be inte om ursakt for saker du kommer upprepa om och om igen." For om sanningen ska fram sa vet vi bada tva att han aldrig kommer helt spontant ta ut dammsugaren och dona hemma, han kommer inte slanga in ett lass tvatt for att han insett att jag saknar underklader och har borjat lana hans kallingar, han kommer inte tomma diskmaskinen helt spontant eller vattorka golvet, han skrubbar inte badkaret nar han duschar for att han insett att det behovdes. Allt det gor han inte. Och skulle han gora det sa innebar det sant javla tjat att jag foredrar att han avstar. Tjatet bestar av: Var ar dammsugaren? Var ar moppen? Ar disken ren eller smutsig? Kan jag tvatta dina roda klader med din vita skjorta fran Zara (I basta fall fragar han, i varsta fall ser jag honom pa vag till tvattmaskinen och jag hinner radda min vita skjorta). Han skulle vara jatteduktig och kunna hjalpa till har hemma men som sagt det innebar for mycket huvudvark for min del. Hela tiden guida och vagleda.
Sen om sanningen ska fram sa kommer jag hem mycket tidigare an han pa dagarna. Hans arbetstimmar ar mycket langre.
//E
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar